Årets seminarium tycks ha avlöpt väl och Gösta Forsman säger sig sällan ha fått så många positiva reaktioner för ett Frimisseminarium. Han är särskilt glad för att tiderna hölls i programmet och det blev mycket tid för diskussioner.
Det var den 19 oktober som undersökningssverige samlades i Linköping för årets Frimisseminarium. Det var 75 deltagare, med representanter från bland annat TNS Sifo, Synovate, GfK, IPSOS, Novus samt många andra små och medelstora undersökningsföretag. Från varumärkesägarna var representanter för bland andra Posten, Swedbank, Unionen och Svenska kyrkan där, och från myndighetssidan t ex Trafikverket och Pensionsmyndigheten.
Några av dagens ämnen var kvalitetsstandarder, PARs nya alternativ till SPAR-urval, en hel del om opinionsundersökningar på telefon kontra webb samt vad vi kan göra för att bryta trenden med fallande svarsfrekvenser.
Nedan följer en kort summering av respektive föredrag:
Lilli Japec, Doktor i Statistik och utvecklingschef på SCB, gick igenom olika typer av kvalitetsstandarder och olika nivåer av kvalitetsarbete, vilka fördelar hon ser med att tillämpa en standard i sitt kvalitetsarbete. Du kan ladda ner presentationen här.
Johan Hansson från PAR gick igenom PARs förslag för en ny konsumentdatabas för undersökningsföretagen, som alternativ till nummersatt SPAR-urval.
PARs nya förslag förkortas PKR och har enligt Johan ett antal fördelar vs. SPAR urval som nummersätts, bland annat: Möjlighet att nå ca 7 miljoner individer över 16 år, mot dagens ca 5,8 miljoner. Ökade selekteringsmöjligheter, bättre sätt att slumpa fram både fasta nummer och mobil, samt möjligheter att isolera dem med bara mobil. Fler, men inte alla, med oregistrerade kontantkort går också att nå, men PAR erbjuder förstås inget sätt att nå personer med hemligt telefonnummer. Du kan ladda ner presentationen här.
YouGovs Lars Björkman jämförde telefon- och webbpanelundersökningar för opinionsundersökningar, och för- respektive nackdelar med respektive metod.
Du kan ladda ner presentationen här.
Calle Melin från United Minds, presenterade sina lärdomar från att göra opinionsundersökningar genom urval från webbpaneler. Bland annat uppmärksammades Top-of-Mind-effekten, dvs mer kända partier gynnas i telefonintervjuer där intervjuaren inte räknar upp alla partierna. I webbenkäter däremot, listas alla partier synligt för respondenten.
Han menar också att partier som är överrepresenterade på internet, tex MP och Sd också blir överskattade i mätningarna på bekostnad av S och M, och avslutade med att ”metoderna behöver utvecklas”. Du kan ladda ner presentationen här.
Marika Wenemark, från Institutionen för medicin
och hälsa, Linköpings universitet redogjorde för respondentperspektivet i hälsoundersökningar och hur vi kan bryta trenden med fallande svarsfrekvenser. Hon var kritisk mot undermåliga enkätfrågor som fortfarande används på grund av okunskap, tidsbrist och önskan att kunna jämföra resultatet med andra/tidigare studier. Istället vill hon se en utveckling av enkätmetodik med bland annat responspsykologi och kognitiva intervjuer. Marika påminde om att det i de flesta fall är frivilligt att svara och att undersökare lätt glömmer att respondenten oftast svarar på en frågor från en helt okänd person. I en mindre intervjustudie om deltagande och upplevelser av ett frågeformulär, gavs exempel på oro från respondenter, som några respondenter uttryckte det:
”Ställs frågorna om igen för att kolla att jag svarat rätt? ”
”Ibland slås man av att enkäter är upplagda på ett sätt som att man vill få ut saker utan att respondenten förstår det”
I ett experiment som Landstinget i Östergötland genomfört i samarbete med Linköpings Universitet 2006, användes motivationsteorin SDT (Self-Determination Theory) för att utforma och genomföra en del av Östergötlands befolkningsenkät. För enkäten medförde detta att antalet frågor, skalor och indexfrågor begränsades och antalet öppna frågor ökades. Samtidigt säkerställdes att inga dolda motiv eller upprepningar förekom och att frågorna skulle uppfattas som relevanta för alla. Datainsamlingen förändrades också för att öka motivationen hos respondenten med till exempel förbrev och ett förkortat formulär i påminnelse nummer två.
Resultatet blev att svarsfrekvensen i SDT-undersökningen blev kring 63 % istället för 54 % med standardmetoden.
Avslutningsvis menade Marika att vi bör lära av de kvalitativa metoderna som ofta inbjuder till större engagemang och högre grad av respekt för deltagarna. Trots allt så blir det ju ingen undersökning utan respondenter… Du kan ladda ner presentationen här.